torsdag, maj 28, 2009

Pet rats - why it's important to have two or more

Söt liten film om det sällskap råttor kan ge varandra, som man aldrig som människa kan ge dem!

fredag, april 04, 2008

YES!!!

Äntligen har jag lyckats importera den här bloggen till den nya på Rackarns.se! Jag fick starta en ny blogg att köra via på wordpress.com (ska du starta en gratis blogg, är det helt klart där du ska starta den - ÄLSKA wordpress)!

I och med detta avslutar jag snart denna tillfälliga blogg, så uppdatera bokmärken och RSS-bevakare, så att du inte missar nåt - och välkommen till min just nu fula , men inom förhoppningsvis en nära framtid väldigt trivsamma blogg :)

Etiketter:

tisdag, mars 25, 2008

DymDym 1 år - besättningen åldras....

Igår fyllde Yestas DymDym 1 år. Hon är en stooor, präktig, fredlig råtta som jag köpte på stora vår förra året. Då var hon två månader, men redan mer än dubbelt så stor som sina kullsyskon. I den stilen har hon fortsatt. Sist jag vägde henne, den 10e mars, vägde hon 678 gr!

ettåringen

Inredningsdetalj för trivsel
Jag brukar alltid säga att en katt är den bästa inredningsdetaljen, den gör vilket hem som helst hemtrevligt och trivsamt. Men det gäller faktiskt DymDym också. Se bara vilken myskudde hon är!

Denna högtidsdagpåminde mig om att Sasha och Irma redan passerat 1½ år, och Virgo, Aries och Chimay (alla från Råtz) är redan 16 månader Är det dags att börja räkna ner för dem nu?

Virgo 4 dgr efter operationen

Fast nej, det tror och hoppas jag inte - de är alla hälsan själva. Även Virgo, trots att hon i tordags opererade bort en liten knöl på halsen. Hon verkar helt oberörd av det. På bilden är det 4 dagar efter operationen. Hon springer runt och klättrar och far precis som vanligt Och tycker det är VÄLDIGT tråkigt att sitta  sjukbur, men hon får göra det ett tag till, eftersom jag inte vill riskera att kompisarna avlägsnar stygnen. Det går faktiskt ingen nöd på henne - hon får hela lägenheten för sig själv att stöka runt i :)

Gostjockisar
Igår hade Virgo sällskap av födelsedagsbarnet, vilket var poppis.

Men man börjar ju bli luttrad och vet att det kan gå himla fort utför, när det väl sätter igång. Och att det kan sätta igång väldigt plötsligt ;(

Etiketter:

fredag, mars 21, 2008

Hona eventuellt på ingång :)

Idag har jag anmält intresse för en hona i Babetts nästa kull, som beräknas till början av april - håll tummarna för att parningen tagit och att det blir en hona som bara är lite tecknad :)

Etiketter:

torsdag, mars 20, 2008

Lagad Virgo

Idag har Virgo och jag gjort en utflykt till XL i örbyhus. Hon har haft en knöl på halsen ett tag, den har vuxit väldigt sakta och jag hoppades förstås på att det skulle visa sig att det var en abcess av något slag. Men den svullnade upp tidigare i veckan och verkade öm, vilket gav mig anledning att undersöka den noggrannare, och jag konstaterade att den hade "trådar" inåt==tumör, troligen en elakartad. I tisdags när Lina var här och hjälpte mig med kloklippning, fick Virgo ett sår på sin knöl (nej det var inte Linas fel, plötsligt blödde hon bara). Jag ringde XL igår och fick en tid.

Vi började dagen med vad jag tänkte skulle vara en mysstund i sängen; jag, Virgo och lilla Agge. Speciellt mysigt blev det nu inte, om man inte är typen som gillar galet omkringspringande råttor, därtill också galet omkringkissande(!). Jag gav upp efter en stund och tog tjejerna med mig in i köket istället, där jag gav Agge lite morgonvälling medan Virgo rejsade runt på golvet på ett sätt jag inte trodde hon var kapabel till med sin kroppshydda (hon har blivit jättetjock, TROTS min nyttiga mat).

Sedan bar det iväg till Upptåget och väl framme hos veterinären luftade jag min oro för sövning - jag menar, när det är en SJUK råtta, är man ju på nåt sätt beredd på att komma hem utan den. Virgo var inte sjuk, hon hade bara en dum knöl som jag tyckte kändes som en elak en. Jag hade ju också kunnat vänta och se hur den utvecklade sig, men då kanske hon verkligen hade blivit sjuk och knölen kanske inte skulle vara lika lätt att operera, och/eller hon skulle vara känsligare vid sövning. Jag ville alltså att den skulle tas bort nu, på en gång. Och jag ville ha med henne hem igen.

Hundvågen (fasen att jag inte fotade!) visade 0,6 kg *blush*. Vägningen slutade med att jag krälade runt på golvet för att försöka fiska ut Virgo från bakom kylskåpet i rummet bredvid, snart krälade även veterinären (fasen att ingen fotade !). När hon blivit framfiskad gav han henne en lokalbedövning kombinerat med en låg dos anestetikum. Efter operationen som inte tog mer än 10 minuter fick vi stanna så länge vi kunde innan upptåget gick hem igen, så att han kunde övervaka att allt såg bra ut, att hjärtat slog som det skulle och att andningen fungerade. Han vätskade också upp henne som man brukar göra med labbråttor efter en operation. Eftersom allt såg bra ut, stoppade jag Virgo under tröjan för att hålla henne varm, och åkte hem. Jag gick från stationen och hämtade en hämtsushi på vägen, och då vaknade Virgo till lite. Det tog dock lite tid innan benen bar henne igen, men jag vet inte hur länge, eftersom jag somnade i soffan efter att jag stoppat i mig maten och sov flera timmar. Men nu på kvällen lät jag henne gå ut ur sjukburen och då sprang hon precis som vanligt igen :)

I love XL vet!

Etiketter: ,

lördag, mars 15, 2008

Svenska Råttsällskapets årsmöte 2008

De flesta som läser här vet nog hur tröstande och lugnande och underbart det

kan vara att komma hem till råttorna efter en lång, tung dag. Att bli råttad av mjuka råttassar, torka bajs ur en gammelråttas päls... (Råtten förbjuder mig att berätta att det är hans bak jag torkat här nu, men vem som helst kan ju räkna ut det, han är ju den enda riktigt gamla råtta jag har!)

Fjärt har nästan ingen färg kvar alls och just nu är han så himla fin att jag önskar att blekningen skall stanna av, men jag fruktar att han blir lika vit som Råttentått.

Den långa, tunga dagen har tillbringats med först SRS årsmöte och sedan tandläkare, som jag höll på att missa för att mötet drog ut på tiden så.

Först kände jag mig ledsen över utfallet av mötet, men på vägen hem har jag funderat och tänkt och börjar faktiskt känna mig hoppfull att det kan visa sig vara en riktigt bra styrelse. Jag blev inte vald, vilket inte gör mig någonting, min högsta önskan var att det skulle bli en BRA styrelse och där måste inte jag nödvändigtvis ingå. Det finns ju faktiskt andra bra folk ;) Däremot det faktum att den person som både på flera forum och även på dagens möte så tydligt signalerat att hon skiter i föreningens väl och ve valdes in, det har jag svårt att smälta. Som tur är som suppleant, men ändå.

Tomas Borgh blev inte vald till ordförande, som jag hade hoppats, men som ledamot tillsammans med Stephanie. Hon är visserligen ung, men var ändå en av de som hade både huvud och hjärta på rätta stället idag (vilket man inte kan säga om exempelvis avgående sekreteraren). Jag tror att Tomas kan bli riktigt bra på ledamotsplats, där kan han stötta och hjälpa Johanna som blev vald till ordförande, det tror jag nog att hon kommer att behöva. Jag har inget emot Johanna, hon är en bra person för det mesta, men jag tror inte hon är en bra ordförande.

Jag kan ju ha fel, vilket jag hoppas - det är ju inte för inte det finns ett talesätt som går att "man växer med uppgiften". Och tillsammans med Tomas, Lovisa (som blev vald till kassör) och Stephanie kan hon kanske växa riktigt fint :) Jag håller tummarna för det.

Men så är det ju det där att jag försöker se saker från den ljusa sidan varenda år, men ändå är det den mörka som vinner...

Ett utslag av det var ju det helt otroliga, orimliga faktum att motionen om att utesluta Råtz gick igenom! Jag håller med om att hennes bra insatser för föreningen inte slätar över det hon gjort som inte är så bra, men man kan ju ändå väga in bägge de sidorna, för sjutton! Inte BARA se det dåliga! För mig har föreningen i mångt och mycket varit Lena - det är hon som alltid värvat medlemmar och snackat FÖR srs, varit behjälplig i alla sammanhang, det är nästan så att jag känner att föreningen dör utan henne. Därmed inte sagt att jag tycker att ingenting hon gör är fel, men se på HELHETEN för sjutton! Och det där om stamtavlorna; det har jag då aldrigf haft några problem med, den enda jag inte har fått; den fick jag inte av Grodan när jag tog över Alba, och hon hade inte fått den av Lena av det enkla skäl att de inte träffats på ett tag. Men det är ju bara att lyfta luren om man behöver den, då skickar Lena på stört, så har det varit för mig flera gånger! Däremot hade ju inte Grodan eller Ann-Lee eller vem det nu var som köpte Alba från början rapporterat till Lena om att Alba var omplacerad - ska de uteslutas då? Nej det hoppas jag verkligen inte!

Nu ska jag titta på Melodifestivalen och se om jag vinner några stålars, för det behöver jag - rotfyllning kostar massor med pengar... :( Sen ska jag fundera på om kanske aprilutställningen blir min sista SRS-utställning ;(. Det känns fruktlöst att vilja engagera sig i en förening som inte välkomnar folks engagemang och vilja utan istället SVÄR över de medlemmar som ger uttryck för att de bryr sig (såsom avgående sekreteraren gjorde idag på årsmötet). Det säger väl en del om attityden, jag hoppas att den nya styrelsen ska försöka vända den vidriga attityden mot medlemmarna. Det hade jag jobbat jävligt aktivt för om jag blivit invald, men nu slipper jag, och lika bra är väl det, det hade kanske varit mer än min hälsa klarar.

Etiketter:

torsdag, mars 13, 2008

Lösningar på problem

 Jag har kommit på var jag ska göra av de burar jag för tillfället inte använder och inte har plats för i något förråd: sätta upp krokar högst uppe vid taket i råttrummet och hänga dem på väggen! Jag hoppas att det kan funka, och att råttorna inte kommer på sätt att klättra upp till dem.  Eftersom jag sanerat dem och inte vill att de ska klättra runt på/i dem och kontaminera... Jag blir nog iofs tvungen att tvätta dem ändå innan jag tar dem i bruk igen, men det kanske kan räcka med att duscha av dem och spraya dem med Virkon. Jag hoppas att det går att omsätta i praktiken och att det funkar.

Etiketter:

tisdag, mars 11, 2008

Rätt RSS-länk

Jag har rättat RSS-länken, ifall någon vill bevaka mig ;) Hela högermenyn har dock halkat ner under inläggen, så det blir till att scrolla för att hitta den, för jag tycker det är viktigare att jag lägger energin på ombyggnaden istället för att fippla med den här temporära lösningen. Eller så klickar ni bara på länken och lägger till den på en gång i er RSS-bevakare :)

http://rackarnsr8or.blogspot.com/atom.xml

Etiketter:

måndag, mars 10, 2008

Miso-uppdatering

jamen, Miso ja. Jag är väldigt glad att hon inte lurade mig att gå till veterinären i lördags och ge henne den avslutande sprutan. Fast ett tag på lördagskvällen trodde jag att jag hade gjort en miss. Då var hon verkligen dålig.

Imorse, däremot, kom hon galopperande emot mig, alldeles lättad och lycklig. Jag riktigt såg hur hon skrattade! Jag satte in henne till flocken och hon satte genast igång att leka och stöka, och dessutom kastade hon sig över maten som fanns kvar i skålarna. Jippiii!

Nu är det utetid för chicksen, och hon jagar Agge för allt vad tygen håller - hur pigg och frisk som helst. Nyss satt hon också på grabbarnas bur och smaskade banan för det vilda.

Det blir dock ingen parning med henne, eftersom hon har ett missljud i lungorna. Jag tror fortfarande att hon hade en förstoppning och blev så dålig att det drog med sig hennes lungkollaps, som, även om det verkar mycket bättre även med det nu, inte är helt bra. Jag har tyvärr inget hopp om att det ska bli det heller. Så det kommer dröja ett tag innan nästa kull, eftersom jag just nu inte har någon hona som är tillräckligt bra eller redo att avla på. Fast faktiskt flera hanar, men de är det ju inte bråttom med, tvärtom :)

Etiketter: ,

Allergifamiljen

En familj med 2 tonårsbarn kontaktade mig och ville köpa råtta ur cornelis-kullen. Fast de var allergiska för ditten och datten och undrade om allergiker brukar klara av råttor. Mitt svar blev att jag känner folk som är pälsdjursallergiker som inte klarar av råttor, men jag känner även sådana som gör det.

Pappan frågade då om det var möjligt att få låna två honråttor ett tag för att se hur det är för dem.

Jag vet hur olyckligt det kan vara att ha en förälder som är superallergisk. Själv kunde jag aldrig skaffa djur när jag var liten (jo, jag hade undulater...).

Alltså bad jag dem komma hit och känna efter först, så att vi kunde bekanta oss med varandra och jag kunde få tillfälle att känna efter om jag trodde de skulle bli bra och engagerade råttägare. Att de bor i samma stad som jag var positivt, det känns bra iaf så länge jag är en ganska ny uppfödare. Sagt och gjort, de kom och minglade med mig, Lina och mina råttor ganska länge och jag fick förtroende för dem och sa att om de ville, så skulle de få köpa. De gick hem och tog sig en funderare.

Efter ett par dagar ringde pappan och sa att jo, de ville pröva. De fick låna en liten bur att börja med medan de kände efter, i den bar de hem Elin Papilla och Sportiga Marie. Efter lite mer än en vecka ringde pappan igen och berättade att det nog går bra (lite allergi kände han och sonen av, men det kunde lika gärna vara våren).

Jag kan nästan inte beskriva lyckan jag känner när jag hör denna pappa glatt utropa att "de är ju nästan som hundar!" och lägga ut texten om hur roligt det är med råttor och hur förtjusta hela familjen är i dem. Enligt pappan är mamman så förtjust att "frågan är om det inte är hon som är MEST förtjust i dem".

Nyss pratade jag med dottern, den EGENTLIGA råttmatten, i telefon och hon berättade att de nu köpt en riktigt stor och fin ferplastbur som hon höll på att inreda. På onsdag ska jag och Puff åka dit och se hur tjejerna (som numera heter Skorpan och Smulan) har det och försöka lära familjen att klippa deras klor, för det ville de ha hjälp med.

Vilken solskenssaga, va? Jag hoppas verkligen att det fortsätter lika positivt för dem! Även om jag är ledsen för deras skull, de som stått beredda att ta över, om det INTE skulle ha funkat.

Etiketter: ,

lördag, mars 08, 2008

Så här går det för Miso

Miso väckte mig imorse vid 7-tiden med en massa spring i benen och ville leka. Jag tog henne och gick sömndrucken in och satte henne hos polarna i buren och hon såg mäkta nöjd ut över det. Det kändes det inte alls som läge för avlivning. Lungproblemet kvarstår, men hon känns ändå mycket piggare. Hon gav mig också en ny tes: Det är inte bara lungorna som krånglar, jag tror att det som drog igång hela den här snabba utvecklingen var att hon var förstoppad. Första dygnet bajsade hon inte en enda plutt, inatt åt hon lite, lite och sedan har har hon bajsat två små pluttar som varit som cement.

Nu har jag givit henne paraffinolja för bajsningen och hoppas att systemet ska komma igång. Det blir ingen avlivning idag. Jag hoppas att jag inte får anledning att ångra mig.

Etiketter:

eXTReMe Tracker