Efter att jag uppgraderade råttsäkringen av soffan i råttrummet har livet med råttorna blivit mycket trevligare och roligare. Nu innebär en kvälls samvaro med dem att de umgås med MIG istället för att försöka gnaga sig in under/i soffan. Jag slipper följdaktligen jaga dem och få tuppjuck hela tiden. Detta gör att jag älskar dem mer än någonsin - och de verkar faktiskt återgälda min kärlek i samma utsträckning. Det råder alltså en alldeles underbar stämning i sunkpalatset!
Råttorna trivs som prinsessor i sin nya bur, blir t ex inte lika stissiga om de råkar få mindre utetid än vanligt en dag. Jag skulle behöva stoppa in mer roliga saker till dem. Ska göra det så fort jag kommer över något bra (som en idé, till exempel).
Jag har städat den för första gången och är minst lika nöjd jag, det tar ca 20 min jämfört med flera timmar för den andra buren! Den är också stor och bra, men nu börjar tankar växa fram om hur jag ska kunna bygga om gammelburen, så att den blir lika lättstädad och fantastisk som fin-buren. Fast lika bra, kommer jag nog inte lyckas göra den - men bättre än nu i alla fall..?
Jag har ju berättat att Chimay åkt till AE för parning. Nu känner jag mig mer nöjd med mitt beslut, då jag pratat med två andra uppfödare och de bekräftar båda mina tankar om att hanar inte klarar flyttar så bra, och att det helt klart är en trolig förklaring till att Sanders Fabrizio (hanens pappa) fick spel och blev aggressiv. Detta fråntar ju inte mig min plikt att noga följa upp de eventuella ungar som jag hoppas blir, men det gör mig lite tryggare med mitt val. Det är skönt att ha andra att bolla sina beslut med - speciellt om de är erfarna uppfödare sedan åratal.
Jag har ju också berättat att min flock fått skabb. Nu medicineras de med Ivomec, och när jag givit de som var kvar hemma den första dosen, ringde jag AE och bad henne ge Chimay en förstados också. Pratade sedan med min mentor i telefon igår, och hon ropade till att "va? Har du behandlat Chimay med Ivomec när hon ska paras? DET var väl ingen bra idé - det är ju ett GIFT!" Jag sa att jag skulle ringa och se till att AE avbryter behandlingen, men efter att vi lagt på luren tänkte jag lite till. Det är ju inte så kul om Chimay fortfarande bär på skabb när hon kommer hem, när jag fått bort det på de andra råttorna? Visserligen ska de ju vara immuna mot skabb en tid efter behandlingen, men ändå? Konsulterade FASS och förstod att det funkar att behandla med Ivomec under dräktighet, men att man inte bör göra det under laktation (när hon har diande ungar). Beslöt mig för att inte stoppa behandlingen, eftersom hon kommer hinna bli klar med behandlingen innan hon ev föder.
Mina andra råttor då? Jo, Bruno skall komma under veckan och få gosa loss med Råtz Virgo. Hoppas verkligen inte att vi (hon och jag) blir lurade av en skendräktighet den här gången!!!
Jag har också ägnat kvällen lite extra åt att ta reda på mer om Dym Dyms bakgrund än det jag kan utläsa ur stamtavlan vilket ju inte är så mycket, eftersom jag inte känner till råttorna i den. Detta eftersom AE uttryckt önskemål om att få para henne med sin Salve. Jag hade ju inte alls köpt henne för att använda henne i aveln, vilket är anledningen till att jag inte brydde mig om att ta reda på detaljer om hennes bakgrund vid köptillfället. Men när nu frågan kommit upp har jag betraktat henne med "avelsögon" och kommit fram till att hon helt klart är ett avelsämne. Jag visste att Brisby's uppfödning köpt ett kullsyskon i avelssyfte, så då borde rimligen de där frågorna ha ställts. Och säkert har hon också förstahandsupplevelser av råttor i stamtavlan, eftersom hon delar inriktning med Yestas och dessutom talar samma språk. Är helt säker på att hon har lättare att få ut viktig info än vad jag skulle ha.
Min gissning stämde; Brisby's hade koll, inte bara på de råttor som tas upp i stamtavlan, utan även på många vid sidan om och bakom den. Såna som ingår i släkten utan att ha en plats i stamtavlan. Hon rabblade namn och släktingar i en takt som jag inte riktigt hann med i på en knagglig telefonlinje, men när jag hade stamtavlan framför mig var det lite lättare att hänga med. KLART var i alla fall att hon hade stenkoll. Bättre än vad jag skulle kunna skaffa mig genom att prata med uppfödaren personligen, helt klart. Det var också roligt att höra att P har väldigt bra erfarenheter av Yestas, att det oftast kommer bra, långlivade och friska råttor därifrån.
Just dessa linjer kunde hon berätta om fleras exteriör (väldigt vackra), att temperamentet på alla de hon träffat av djuren i stamtavlan varit lugna och trygga råttor, dvs gott. Vad gällde sjukdomar hade Yestas haft väldigt lite hälsoproblem med sina råttor, och i den aktuella linjen inga alls (som P visste om, alltså, kanske jag ska tillägga). Hon berättade också om en ganska avlägsen släkting till Dym Dym som är en snäll och bra råtta på många sätt, men som inte är social med människor och inget avelsämne, (det berättar jag för att ni inte ska tro att hon bara bredde på med guld och gröna skogar).
Självklart kan man aldrig veta säkert med råttor som man inte föder upp själv och sedan själv äger hela avkomman att uppfödare/ägare berättar ALLT eller att det de berättar är sant. Men jag litar på P:s erfarenhet och goda relation till Yestas (och finska råttfolk i gemen, såvitt jag vet), mer känns det inte som jag kan göra i detta fall.
Summa av Kardemumman är att det nog kommer bli en variegatedparning mellan Dym Dym och Salve. Troligtvis i december, men vi har inte diskuterat klart än. När det är bestämt och klubbat när och hur det hela skall fungera mig och AE emellan, ska jag berätta mer här i bloggen.
Jo! EN sak till har jag att berätta! (Rackarns) Nigiri, som flyttade till Torskflocken och numera heter Jårdsch efter Jårdsch Majkel, har blivit färgbestämd av Lena: Han är en Himalayan Graphite point!!! Det är en så himla god nyhet att jag nästan dånar av lycka. Det betyder att av Sashas ynka fyra små sushibäbisar bär två helt säkert på graphiteanlaget! Det gör att jag inte känner mig LIKA ivrig på att göra om parningen mellan Sasha och Torsk (vars främsta syfte var att försöka få fram fler graphiter). Detta för att jag är medveten om att man inte bör para djur som fått så små kullar en gång till, då en liten kull kan vara en fel-indikator. Nu hoppas jag förstås att det inte är applicerbart i det här fallet, men eftersom det inte är något jag säkert kan säga känns det som att jag kan sitta nöjd med de (än så länge) alldeles fantastiska ungar det blev i Sushikullen. Två är grafit och två kan vara grafitbärare. Än så länge verkar de alla också vara värda att gå vidare med, men självklart måste jag ge det hela lite mer tid innan jag bokar parningar med stensäkerhet.
Etiketter: Kullar, parning, Rackarns, Råttorna, uppfödning
