Rackarns råttor

Jag vill bara yla och skrika av hopplöshet och sorg, men är rädd att störa henne. Too-Ticki har inte velat äta på hela gårdagen och bara legat längst ner på burbotten och mått kasst. Jag har kokat ingefärsvatten med honung, men hon verkar inte vilja ha det heller. Det piper i hennes lungor och hon ser ut som en unge som inte öppnat ögonen än. Vacker och lugn - men jättesjuk. Jag förbannar rossel och mychoplasma!!!

Jag kan inte låta bli att förundras över att det alltid blir så här när jag planerar att vara borta ett par dagar - känner de på sig det? Alltid är det någon som blir sjuk och eländig just då.

Too-Ticki känns som om hon givit upp och jag undrar om hon kommer överleva dagen. Och OM hon gör det - är det sjysst att släpa omkring på henne, ta med henne dit jag går och åker? Vad ska jag göra? Jag ringde just till förskolan och berättade att jag inte vill vika från min döende råttas sida. En bra sak (bland många) med dem är att de inte fördömer och tycker att jag är fånig. Även XL har fått en påringning, även om jag tvivlar på att han kan ha något tips som gör skillnad, men än så länge har jag bara pratat med hans telefonsvarare.

Omkring jul åt hon en vibramycinkur, och under den blev hon bättre, men när den var över, blev hon genast sämre igen. Då försökte jag med Baytril, med samma resultat - hon blev bättre medan hon åt medicinen, men ganska snart sämre igen när kuren var färdig. Gav jag henne en för kort kur? Var 13 dagar för lite?

Etiketter: Råttorna, Sjukdom

Posted by Rackarns on fredag, januari 26, 2007 at fredag, januari 26, 2007 | Permalink