Det ultimata temperamentstestet
Jag utsatte mina stabilaste och sällskapligaste råttor Chimay och Virgo för det ultimata temperamentstestet idag. Det är bara de jag tror skulle överleva det med förståndet i behåll. Det var djurtema på mitt jobb, jag jobbar alltså på en förskola, och jag tyckte att det var ju ett perfekt tillfälle för att att det äntligen skulle bli av för barnen att träffa mina råttor. Alltså skyndade jag mig att jobba färdigt och gick hem och packade ner Chimay och Virgo i råttväskan, och återvände sedan till jobbet.
Råttorna skötte sig EXEMPLARISKT! Speciellt Chimay, som verkade njuta varje sekund trots att hon aldrig träffat barn förut. Speciellt inte såhär många på en gång. Närmare ett 30-tal. Och alla som har med barn att göra vet att många av dem ramlar in i överljudsläge när de blir upphetsade. Och upphetsade var de - som bara den. Några försökte grabba tag i råttorna för att själva hålla i och bära dem, men jag kände att det var för svårt att hålla kontrollen på det med så många barn De fick nöja sig med att klappa på dem när de satt i mitt knä eller på min axel istället. Det gick bra, men var väldigt stojigt, så Virgo kröp ner i väskan efter ett tag och ville helst inte komma ut igen, medan Chimay satt helt stoiskt och lät sig klappas och undersökas från alla håll.
Detta är alltså de två honor som står näst i tur att paras, och detta test bidrog till att jag känner att det är en strålande idé. Jag hoppas att SyrranPi tar Bruno med sig på lördag, så att jag kan få lite domaruttalanden om hans typ. Faller de väl ut är chansen stor att han får sexdejta i juli.
Etiketter: Råttorna, uppfödning
