Rackarns råttor

Åh. Min Sasha. Hon är så fin och underbar. Lite frigjord, sådär. Smiter gärna ifrån ungarna korta stunder, om hon vet att jag är i närheten och håller ett öga på hennes bebisar. Jag får intrycket att hon litar fullständigt på mig. Jag önskar verkligen att hon hade fått en större kull, eftersom jag har en så bra känsla om henne och hon sköter det hela så bra.

Men jag bör inte para henne igen, eftersom hon har okänd bakgrund och problem kanske inte dyker upp förrän om ganska lång tid. Den dag jag känner mig säker som jag kan känna mig på att det var en bra parning, är risken överhängande att hon är för gammal att paras igen. Jag får absolut inte låta mig stressas av det. Kanske får jag helt enkelt hoppas på nästa generation :)

Ungarna är fulla i magen och ser ut att må så bra. De tar det helt lugnt när jag fiskar upp dem ur boet och låter mig undersöka dem, letar t o m tutte på mina fingrar. Nu har jag betraktat dem lite till och är ganska säker på att det är tre blå och en siames. Siamesen är en flicka, tror jag. Pernilla har SMSat och undrat om ev rexar, men mina ögon sviker mig - jag måste leta upp ett förstoringsglas. Den jag överhuvdtaget lyckats se några morrhår på alls, tror jag är en rex. En liten blå rex. Teckningar har jag ännu inte lyckats urskilja om de har några.

Åh det ska bli så roligt att följa dem de närmaste veckorna! Hur ska jag någonsin kunna skiljas från dessa små underverk? På det sättet är det ju rätt bra med en liten kull - de kommer alla att hamna nära, där jag lätt kan följa dem :)

Etiketter: uppfödning

Posted by Rackarns on måndag, maj 21, 2007 at måndag, maj 21, 2007 | Permalink