Från kärnfrisk till döende - på ingen tid alls!?
Miso dök inte upp igår när jag skulle samla in tjejerna och stänga buren för natten. Fäste mig inte så mycket vid det, tänkte att hon nog kommer fram när jag kommer med maten. Gick dock in en sväng innan och kallade på henne, och då började det prassla i leklådan med rivet tidningspapper. Men hon kom inte fram. Jag rådbråkade min onda rygg och kröp ner på golvet, där låg hon halvvägs utkrupen ur lådan. Först trodde jag att hon var nyvaken och lite pömsig, men snart såg jag att det var något fel.
Hon bukandades stötvis, flämtande. Så som råttor som rosslat länge kan göra när lungorna till slut ger upp fullständigt.
Jag lyssnade på henne, men kunde inte höra att hon fick ner luft alls. Ett lätt missljud i form av lite pip, men det var det enda. Hon hade kraft i benen och såg inte speciellt medtagen ut i övrigt. Dock var bröstkorgen alldeles hård. Jag tänkte att hon kanske fått något i halsen, så jag försökte efterlikna heimlisch-manövern genom att trycka hastigt och häftigt på bröstkorgen och sedan också hålla henne uppåner och skaka (inte poppis!). Det verkar inte ha varit problemet, eftersom det inte förändrade läget alls.
Jag tog med henne in i min säng bullade upp med vatten och mat och kunde konstatera att hon varken åt, drack, kissade eller bajsade. Hon höll sig rätt still, men jag vaknade ett par gånger av att hon panikrusade i sängen, klättrade upp på mitt huvud och ville ha stöd (som jag tolkade det). Hon har inte hostat eller något sånt, bara pipit lite.
Så fort jag vaknade ringde jag vetten, han sa att sånt här händer ibland, men det finns ingen forskning på det av förklarliga skäl - det händer så fort att det inte finns tid. Han trodde inte heller att det fanns något att göra, och ville inte ge mig en tid för avlivning, då han inte trodde jag skulle hinna dit innan hon dog (och innan han stängde för helgen).
Hon lever dock än, ser mer medtagen ut, i övrigt är läget oförändrat. Jag hoppas på att det kanske är en elak förkylning som plötsligt ger sig iväg - men jag tror inte på det. Hon har alla de allvarliga symptomen på kollapsade lungor Är inte läget drastiskt mycket bättre imorgon, så tar jag akutkassan och går till den veterinär nära mig som har drop-in.
Jag tror det blir så, men tycker det känns så vidrigt. Hon är 10 mån och jag hade planerat att para henne nu. Tur i oturen är ju ändå att detta visade sig innan jag hunnit det.
Idag har jag suttit och tänkt över hennes liv och kommit fram till att jag faktiskt har hört henne rossla vid tre tillfällen. Jag har inte fäst mig vid det, då det alla gångerna pågått en pyttekort stund, mindre än en minut, och det har gått flera månader mellan gångerna. Däremellan helt symptomfri. Det var t ex väldigt länge sedan det hände nu. Jag trodde att de där korta rosselstunderna var falskt alarm, att hon kanske blivit lite förkyld eller nåt.
Känner att jag lärt mig en nyttig läxa på detta: rossel är ett allvarligt symptom, även om det bara händer en kort stund och råttan är till synes helt frisk i övrigt.
Usch, va hemskt! Hoppas hon repar sig! *kram*
Posted by
Anonym |
08 mars, 2008 00:37