« Home | Så här går det för Miso » | Från kärnfrisk till döende - på ingen tid alls!? » | Lugn hos chicksen » | Rackarns flyttar » | Trångt om saligheten II » | Trångt om saligheten » | VARNING för Grand Prix! » | Nästa parning » | Corneliskullen växer så det knakar » | Hommage till Mäster Cee »

Allergifamiljen

En familj med 2 tonårsbarn kontaktade mig och ville köpa råtta ur cornelis-kullen. Fast de var allergiska för ditten och datten och undrade om allergiker brukar klara av råttor. Mitt svar blev att jag känner folk som är pälsdjursallergiker som inte klarar av råttor, men jag känner även sådana som gör det.

Pappan frågade då om det var möjligt att få låna två honråttor ett tag för att se hur det är för dem.

Jag vet hur olyckligt det kan vara att ha en förälder som är superallergisk. Själv kunde jag aldrig skaffa djur när jag var liten (jo, jag hade undulater...).

Alltså bad jag dem komma hit och känna efter först, så att vi kunde bekanta oss med varandra och jag kunde få tillfälle att känna efter om jag trodde de skulle bli bra och engagerade råttägare. Att de bor i samma stad som jag var positivt, det känns bra iaf så länge jag är en ganska ny uppfödare. Sagt och gjort, de kom och minglade med mig, Lina och mina råttor ganska länge och jag fick förtroende för dem och sa att om de ville, så skulle de få köpa. De gick hem och tog sig en funderare.

Efter ett par dagar ringde pappan och sa att jo, de ville pröva. De fick låna en liten bur att börja med medan de kände efter, i den bar de hem Elin Papilla och Sportiga Marie. Efter lite mer än en vecka ringde pappan igen och berättade att det nog går bra (lite allergi kände han och sonen av, men det kunde lika gärna vara våren).

Jag kan nästan inte beskriva lyckan jag känner när jag hör denna pappa glatt utropa att "de är ju nästan som hundar!" och lägga ut texten om hur roligt det är med råttor och hur förtjusta hela familjen är i dem. Enligt pappan är mamman så förtjust att "frågan är om det inte är hon som är MEST förtjust i dem".

Nyss pratade jag med dottern, den EGENTLIGA råttmatten, i telefon och hon berättade att de nu köpt en riktigt stor och fin ferplastbur som hon höll på att inreda. På onsdag ska jag och Puff åka dit och se hur tjejerna (som numera heter Skorpan och Smulan) har det och försöka lära familjen att klippa deras klor, för det ville de ha hjälp med.

Vilken solskenssaga, va? Jag hoppas verkligen att det fortsätter lika positivt för dem! Även om jag är ledsen för deras skull, de som stått beredda att ta över, om det INTE skulle ha funkat.

Etiketter: ,

*och här drog Clifford på munnen och blev glad i hjärtat*

Haha, vad härligt att det gick bra för familjen!

Skicka en kommentar
eXTReMe Tracker