Kortison mot rossel
Rossel är en trist företeelse, som många tamråttor drabbas av. Det kan bero på olika saker som är olika behandlingsbara, men i Too-Tickis fall är jag rätt säker på att mykoplasma ligger bakom. Den går inte att bota, men man kan ibland få bukt med dess symptom. Husmorskurer såsom mycket gröna ärtor i kosten, ingefärs-honungsvatten och vitlök skadar aldrig och kan fungera riktigt bra. Men är råttan allmänpåverkad, måste man gå till veterinär och får då ofta långa antibiotikakurer. Det är otroligt viktigt att man slutför en kur så att man säkert tar död på bakterierna, annars finns risk att de blir resistenta och om man då behöver använda antibiotika av samma typ igen, hjälper den inte.
Tickis har ju överlevt hela sin gamla flock, men blivit rosslig de senaste månaderna. Inte hela tiden, bara då och då, men när jag lade örat till, så hörde jag att det pep i lungorna. Hon har också varit ganska orkeslös och sökt ensamheten längst nere på burbotten. Så var hon ju magsjuk några dagar och sammantaget har hon tappat mycket i vikt. Nu är hon lika liten som Irma, nästa. Det är svårt att tänka sig att hon fick domaromdömen som sa att hon var överviktig på den utställning hon var med på senast. Dock är hon inte mager, bara mycket mindre än hon varit.
Av en händelse fick jag ögonen på en tråd på forumet där det diskuterades om rossel och mykoplasma. Jag läste den med stort intresse, och i den gömde sig ett tips om att kortison kan hjälpa mot lungproblem. Inte helt överaskande, då det ofta ges till astmapatienter som har mycket besvär. Min pojkvän hade precis kört en kortisonkur för sin tarmsjukdom, och det preparat han åt var just det som omnämndes i tråden.
Jag försökte ringa "min" veterinär, men där var det stängt och igenbommat för ombyggnad. Jag tog beslutet att Tickis nu har varit dålig och orkeslös ganska länge, genomgått flera antibiotikakurer som visserligen hjälpt, men så fort kuren varit slut, har symptomen återkommit. Det kändes helt enkelt som om vi inte hade så mycket att förlora. Jag trodde ju hon skulle dö under sin magsjuka, liksom.
Nu fröjdas jag av att se henne hoppa, skutta, springa och undersöka allt med liv och lust - hon ger intryck av att vara en ungråtta, som sina flock-kamrater!
Jag hoppas att hennes kropp ska klara av att återhämta sig såpass under cortisonkuren, att hon fortsätter må bra när den är slut. Tillräckligt länge för att leva ett najst liv tills det är dags att vända magen upp ändå..
Mer om kortison
Mer om antibiotika
