Rackarns råttor

Idag har Virgo och jag gjort en utflykt till XL i örbyhus. Hon har haft en knöl på halsen ett tag, den har vuxit väldigt sakta och jag hoppades förstås på att det skulle visa sig att det var en abcess av något slag. Men den svullnade upp tidigare i veckan och verkade öm, vilket gav mig anledning att undersöka den noggrannare, och jag konstaterade att den hade "trådar" inåt==tumör, troligen en elakartad. I tisdags när Lina var här och hjälpte mig med kloklippning, fick Virgo ett sår på sin knöl (nej det var inte Linas fel, plötsligt blödde hon bara). Jag ringde XL igår och fick en tid.

Vi började dagen med vad jag tänkte skulle vara en mysstund i sängen; jag, Virgo och lilla Agge. Speciellt mysigt blev det nu inte, om man inte är typen som gillar galet omkringspringande råttor, därtill också galet omkringkissande(!). Jag gav upp efter en stund och tog tjejerna med mig in i köket istället, där jag gav Agge lite morgonvälling medan Virgo rejsade runt på golvet på ett sätt jag inte trodde hon var kapabel till med sin kroppshydda (hon har blivit jättetjock, TROTS min nyttiga mat).

Sedan bar det iväg till Upptåget och väl framme hos veterinären luftade jag min oro för sövning - jag menar, när det är en SJUK råtta, är man ju på nåt sätt beredd på att komma hem utan den. Virgo var inte sjuk, hon hade bara en dum knöl som jag tyckte kändes som en elak en. Jag hade ju också kunnat vänta och se hur den utvecklade sig, men då kanske hon verkligen hade blivit sjuk och knölen kanske inte skulle vara lika lätt att operera, och/eller hon skulle vara känsligare vid sövning. Jag ville alltså att den skulle tas bort nu, på en gång. Och jag ville ha med henne hem igen.

Hundvågen (fasen att jag inte fotade!) visade 0,6 kg *blush*. Vägningen slutade med att jag krälade runt på golvet för att försöka fiska ut Virgo från bakom kylskåpet i rummet bredvid, snart krälade även veterinären (fasen att ingen fotade då!). När hon blivit framfiskad gav han henne en lokalbedövning kombinerat med en låg dos anestetikum. Efter operationen som inte tog mer än 10 minuter fick vi stanna så länge vi kunde innan upptåget gick hem igen, så att han kunde övervaka att allt såg bra ut, att hjärtat slog som det skulle och att andningen fungerade. Han vätskade också upp henne som man brukar göra med labbråttor efter en operation. Eftersom allt såg bra ut, stoppade jag Virgo under tröjan för att hålla henne varm, och åkte hem. Jag gick från stationen och hämtade en hämtsushi på vägen, och då vaknade Virgo till lite. Det tog dock lite tid innan benen bar henne igen, men jag vet inte hur länge, eftersom jag somnade i soffan efter att jag stoppat i mig maten och sov flera timmar. Men nu på kvällen lät jag henne gå ut ur sjukburen och då sprang hon precis som vanligt igen :)

I love XL vet!

Etiketter: Råttorna, Sjukdom

Posted by Rackarns on torsdag, mars 20, 2008 at torsdag, mars 20, 2008 | Permalink