RIP Råtz Snorkfröken
Som kanske hörs på namnet var Snorkfröken kullsyrra till min Too-Ticki. Även Snorkis var osedvanligt vacker - det var en riktig kanonkull det där! Snork var drygt 2 år och 2 månader när hon efter ett friskt liv med bara lite pip i lungorna det senaste halvåret liksom lade av och blev jättedålig för ett par dagar sedan. Hon har blivit tjock på ett konstigt sätt den senaste tiden och matte Lina har nog inte riktigt velat ta in att hon hade en svulst i magen. Hon var ju pigg i övrigt, liksom. Idag när vi kände igenom henne extra noga efter att hon somnat för gott, kände vi att det nog var flera knölar, varav iaf en var som en golfboll och en annan som en halv tumme.
Jag såg henne i ögonen när jag tog farväl och kände att Lina tagit ett riktigt beslut, att det bästa var att hjälpa henne vidare, över regnbågsbron. Hon fick lova att hälsa Too-Ticki och alla som gått före från oss som är kvar här i livet.
Farväl, vackra Råtz Snorkfröken!
Etiketter: Slut
För att förtydliga så vill jag säga att jag sen en tid tillbaka har misstänkt att något var fel med hennes kroppsform, det faktum att hon var så stor i bakkroppen. Jag diskuterade möjligheten att det handlade om en tumör med mina vänner, men då jag bara fick försäkringar om att så säkert inte var fallet och att jag inte skulle oroa mig, valde jag att slå mig till ro med det.
Det finns ingen att klandra utom mig själv för att jag inte gick på min instinkt utan lät det bero.
Men jag vill också säga att inget egentligen skulle förändrats om jag hade vetat det tidigare. Tumören satt så illa, och hon var så gammal, att det inte hade varit ett alternativ att operera. Hennes liv hade varit precis detsamma som det var nu.
Tack Paula för att du var med mig under hennes sista timmar, det betydde väldigt mycket! *kram*
Posted by
Anonym |
31 juli, 2007 13:48
Ja, Lina, jag tycker bara att det var positivt att du inte visste om knölarna - oavsett orsaken. På det viset slapp du och Snork vara med om en period av avskärmning från din sida. Hennes matte fanns med henne hela vägen. *kram till älsklingslinan*
Posted by
Rackarns |
31 juli, 2007 17:56
Vila i frid snorkfröken.
nu är det inte många kvar ifrån muminkullen.
råtz Lilla My hälsar här hemma till Lina. genom paulas blogg.
Posted by
Anonym |
31 juli, 2007 22:22