Rackarns råttor

Too-Ticki har drabbats av någon slags ansiktförlamning. Ena halvan av hennes ansikte hänger, hon kan inte blinka och verkar efter ett dygn på det sättet ha tappat synen på den sidans öga, som ser helt torrt och dött ut. Hon reagerar inte om jag närmar mig ögat med fingret, inte heller när jag rör hennes morrhår där. Andra sidan och resten av kroppen är fullt fungerande och hon springer, klättrar och äter mellan sina vilostunder. Jag oroar mig för att det är mitt fel, att hon råkat få gucket jag smetar på hennes eksem i ögat. Men att låta bli att behandla exemen känns inte heller som en option.

Så nu är frågan: ska XL få ge den sista sprutan i veckan? Om ett par veckor har jag semester och råttorna skall skeppas ut till råttvakten (hej, syrranPi!). Att låta henne ta hand om en sjuk gammal Too-Ticki känns inte bra, varken för Pis skull eller för Tickis. Alternativet är att ta med mitt lilla råttskrälle till Fårö, men där känner jag inte till någon veterinär inom vettigt avstånd om hon skulle bli sämre. Och hur trivsamt är det att skeppas runt på det sättet för en gammal och sjuk råtta? Nej, inget av alternativen känns bra, även om hon känns pigg och har gott om liv kvar i kroppen. Men min devis är "Livskvalitet!" och det vette sjutton om jag kan garantera henne i det här läget. Jag sörjer i förväg, det känns som om jag och Tickis goes LONG back. Trots att hon bara fyllde 2 för några veckor sedan :/

Etiketter: Råttorna, Sjukdom

Posted by Rackarns on söndag, juni 17, 2007 at söndag, juni 17, 2007 | Permalink